Livet är väldigt märkligt ibland. Livet är just nu som en virvelvind, omvävlande och helt upp- och nervänt.

Min dag idag har varit fullkomligt upp-och nervänd. Den började värre än den någonsin gjort, blev värre och värre, mildrades lite, sakta men säkert mer, och nu är jag faktiskt glad, av massor av skäl. :) Kanske bara tillfälligt, men det tänker jag inte på nu. Sådana här upp- och nervända dagar är det helt oklanderligt med människor som verkligen bryr sig om en och vill att man ska må bra. Känns som att jag står i evig tacksamhetsskuld till alla er som har gjort det, och att ni har räddat hela mitt liv från att gå under. :) Ni är många, säkert många fler än ni tror. Och alla ni som jag tänker på nu har hjälpt till! :)
Oroa er inte. Jag är snart helt återställd. Jag lovar att jag snart är precis samma oftast flummiga och glada Jennifer igen! ;)

PS: Idag har jag lovat mig själv att aldrig, aldrig mer störa mig på någon som säger att den inte orkar göra en viss sak, vad det än är. Man kan helt enkelt inte orka vad som helst hela tiden, även om det är en väldigt enkel sak som till exempel att ta på sig mössan. Det har jag på ett väldigt jobbigt sätt fått lära mig idag (att man inte kan orka vad som helst alltså).